(Livet i Burma)En artikel från Stallarholmsskolans Magazinet

Jag fick tag med några från Stallarholmsskolan
och berättade om mitt liv och livet i Burma.

Hela Artikeln är

Livet i Burma
Hallå Burma-
vad är det som händer?
Det har hänt så mycket i Burma,det har varit demonstrationer och allt! Förut sa de mycket på nyheterna men nu är det HELT tyst. Vi beslöt oss för att försöka kontakta någon i Burma.
I Burma, som är ett grannland till Thailand, har munkarna demonstrerat. Det slogs ner av militärerna men sen kom munkarna tillbaka och började demonstrera igen. De demonstrerar för att de har en diktator, de får inte tänka själva! Vi ville veta mera så vi bestämde oss för att försöka hitta någon i Burma som kunde berätta.
Vi gick in på Google och sökte på burma+blogg och valde den första bloggen vi hittade och fick lite införmation om Burma. När vi kollade lite mer på sidan hittade vi namnet på en tjej som kommer från Burma och precis flyttat hit för ett år sen. Hon känner säkert någon i Burma som vet något, tänkte vi, så vi skickade ett mail till henne. Här är e-mailet:

Hejsan Mya Lay!
Vi jobbar med ungdomstidningen Magazinet på Stallarholmsskolan som ligger en bit utanför Stockholm. Vi försöker få mailkontakt med någon ungdom i Burma som kan berätta vad som händer där. Du kanske kan ge oss lite information också ifall du vill,det skulle vara jättebra det med. Skulle du kunna hjälpa till och kanske berätta om ditt liv därnere till förra året när du flyttade hit till Sverige? Vi skulle bli väldigt tacksamma! Svara så fort du kan! Från Emma och Ronja.
PS. Bli inte rädd för oss,vi är två snälla fjortisar! Skicka till oss båda så att i allafall en av oss får mejlet!

Vi fick svar av henne efter en dag. Det här är svaret:

Jag flyttade hit för ett år sen och kan mycket svenska redan. Min pappa bor kvar och jobbar i Burma ännu. Han jobbar i Mae Sot, vid gränsen mellan Thai och Burma. Min mamma dog i bröstcance år 2006. Jag har fem syskon men min ena syster dog när hon var 16 år eftersom hoh hade en hjärtattack när hon föddes. Dom har ingen bra medicin i Burma. Det är väldigt dyrt att gå till vårdcentraler i Burma. Sen har jag tre bröder. Nu bor den äldsta kvar i Burma,en bror bor i Göteborg och en i USA.
Skolsystemet är dåligt i Burma. Alla gick inte i skolan i Burma, eller kunde inte. I skolan finns det diskriminering. Det finns privata klasser som eleverna måste gå i och det kostar mycket att gå i skolan. I skolan måste man alla läsa högt tillsammans när man t.ex. läser en text. Man måste memorera eller härma frågor och svar som läraren säger. I Burma har dom ingen elektricitet. Och man kan inte använda datorer i skolan.

Vi blev väldigt ledsna av att läsa om det som hade hänt med hennes familj. Det svåra är att hon inte kan kontakta sin pappa som är kvar i Burma. Hon har aldrig sett eller träffat sin pappa sen hon kom till Sverige. Han bodde utanför Burma och hon i Burma så dom träffades aldrig så ofta. Hennes pappa är en politisk aktivist och får inte prata i telefon. Det är en sträng säkerhet från militärregimen. Man kan hamna i fängelse om man gör något som handlar om politik.
Det verkade också vara svårt och tungt i skolan i Burma. Så man ska nog inte klaga nog inte klaga på dom vi har i Sverige. Efter att ha läst hennes brev så visste vi en hel del om Burma, hur är där och vad som har hänt med hennes familje under åren. Vi tycker att det är väldigt dåligt i Burma just nu och hoppas att det blir bättre med tiden.
Vi skickade ett till brev till henne med fler frågor och hon var lika snabb på att svara som förra gången.

Hej igen Mya Lay Tin,
Vi är väldigt tacksamma över mejlet men vi undrar om du kan svara på frågorna här nedan. Vi har deadline om två veckor från och med nu så skulle du kunna svara så fort som möjligt? Tack på förhand!
-Hur var det i Burma?
-När exakt flyttade du hit? Vilket datum?
-Hur kom du till Sverige? Varför kom du hit och inte åkte med din bror till USA?
-Kan du prata med din bror i Burma?
-Håller du kontakten med din bror i Burma och han i USA?
Bor du med din tredje bror i Göteborg?

Under praoveckan fick vi ett till mejl från Mya Lay Tin! Så här svarade hon:

Livet i Burma är mycket svårt. Allting är dyrt och komplicerat! Det är svårt att tjäna pengar som vanligt folk. De grupper som känner militärer är rika och behöver därför inte jobba lika hårt som vi. Vi har inte likadana tidningar som ni, man får inte skriva vad man vill i Burma.
När jag gick i grundskolan fick jag första pris i en tävling som gick ut på att skriva en uppsats om FN. När jag skrev uppsatsen refererade jag till en gammal bok som min mormor lånat av en kompis som en gång var lärare. Nästa år,2004, valdes jag ut i en tävling (Asean-Japan Student Exchange Program). Personal från SPDC kom hem till mig och frågade om min biografi när jag skulle åka till Japan och bo med en värdfamilj för att få erfarenhet av japansk studentliv. Men programmet blev inställt eftersom burmeser i Japan demonstrerade medan generalen Khin Nyunt besökte landet.

När jag åkte till Thailand med min mamma som led av bröstcancer för att få en läkarundersökning, träffade jag min pappa för första gången. Vi åkte tillbaka till Burma utan att få läkarundersökning eftersom det tog så lång tid i Bangkok. Min mamma dog i januari 2006 i Burma. Sedan åkte jag till Thailand och stannade där ända tills jag tills jag fick tillstånd att flytta till Sverige.

Den 21 september 2006 flyttade jag till Sverige. En av mina bröder bor också i Göteborg men vi bor inte tillsammans. Eftersom det är svårt att få tillstånd att flytta till USA åker jag inte dit. Jag håller fortfarande kontakten med min bror i USA förstås, och så kan jag prata med min bror som bor i Burma men jag får inte prata om politik då.

Texten skrivet av: Emma Lindell, Ronja Carlsson
Källa: Stallarholmsskolan Magazinet Nr.38-December 2007