Burmesisk tjej

အမွတ္၅ ေက်ာင္းတုန္းက ျပဇာတ္

2011-02-09T11:47:00.003+01:00

ေနာ္ေ၀ႏိုင္ငံ ေအာ္စလို မွာတုန္းက ဗမာမိသားစု တစု ရဲ ့ကေလးေလး ၉ ႏွစ္၊ ဆယ္ႏွစ္အရြယ္ ေကာင္မေလးကို အန္တီတေယာက္က ဇာတ္ေတာ္ျကီးဆယ္ဘြဲ ့အေျကာင္း ေျပာျပတယ္ဆိုတာျကားေတာ့ ျမေလး ငယ္ငယ္တုန္းက ေတာင္ျကီး အမွတ္ (၅) ေက်ာင္းမွာ ၃၈ ျဖာမဂၤလာ ဇာတ္တခု ကို သူငယ္ခ်င္းေတြနဲ ့ကခဲ့တာကို ျပန္သြားသတိရတယ္။

ငါတို ့ကတာ ၅ တန္းတုန္းကလား၊ ၆ တန္းတုန္းက လား။ အေသအခ်ာ မမွတ္မိေတာ့ဘူး။ သူငယ္ခ်င္းတို ့ေရ ငါ့ကို ၀ိုင္းေျပာေပးျကပါဦး အခ်က္အလက္ေတြ အေသအခ်ာ မမွတ္မိလို ့။ ငါက အေမေနရာမွာ သရုပ္ေဆာင္ ရတယ္ေလ။

သူငယ္ခ်င္း မင္းျကီး။ ငါနင့္ကို အီးေမးလ္ပို ့ထားတယ္။ နင္ဒီဘေလာ့ကို ဖတ္ျဖစ္ရင္ ငါ့ကို အီးေမးလ္ ပို ့ပါဦး။

အေမ့ရဲ့ ေမြးေန့

2010-02-09T22:43:00.002+01:00

ေဖေဖာ္၀ါရီ ၇ ရက္ေန့ က(ရွမ္းျပည္နယ္ေန့)၊ရွမ္းအမ်ိဳးသားေန့ ျဖစ္သလို ျမေလးအေမရဲ့ ေမြးေန့လည္း ျဖစ္ပါတယ္။ အေမရိွခဲ့ရင္ေတာ့ ေပ်ာ္ႏိုင္တာေပါ့။ အေမ့မ်က္ႏွာကို မျမင္တာ အခုဆို ေလးႏွစ္ေက်ာ္ပါျပီ။ အေမ့အေႀကာင္းကို ျပန္စဥ္းစားရင္ သူေနာက္ဆုံး ေရာဂါေ၀ဒနာခံစားရတာကို မ်က္စိထဲျမင္ေယာင္ေနတယ္။ ၂၀၁၀ ေဖေဖာ္၀ါရီ ၆ ရက္ေန့ က ေန ဒီေန့ ၉ ရက္ေန့ အထိ မငိုခဲ့ဘူး။ ဗမာျပည္က အိမ္ကိုဖုန္းဆက္တယ္။ ဒါေပမယ့္ ၉ရက္ေန့ ညေနက်ေတာ့ မငိုဖို့ ေအာင့္ထားတာ မခံႏိုင္ေတာ့ဘူး။ ငိုတယ္ ငိုတယ္။ အရမ္းငိုတယ္။ ရင္ထဲမွာလဲ ေအာင့္တယ္။ နာတယ္။

ေဘးနားက ေဒၚေအာင္ဆန္းစုျကည္ပုံကို ျမင္ေတာ့ ေဒၚေအာင္ဆန္းစုျကည္ စြန့္လြွတ္ အႏွစ္နာခံ ဒါကိုယွဥ္ျကည့္ရင္ေတာ့ မေျပာပေလာက္ဘူးေပါ့။ ထမင္းစားဖို့ ကားဂိတ္ေတြ၊ေစ်းေတြမွာ ျမိဳ့ေပၚမွာ ေတာင္းစားေနရတဲ့ ကေလးေတြ။ ပိုက္ဆံအမ်ားျကီးေပးရတဲ့ ပုဂလိက ေဆးခန္းေတြမွာ မသြားႏိုင္လို့ အစိုးရ ေဆးရုံေဆးခန္း ေတြမွာ တန္းစီေနတဲ့ လူနာေတြ။ လူမ်ားႏိုင္ငံ နယ္စပ္ေတြမွာ ဒုက္ခေရာက္ေနတဲ့ တိုင္းရင္းသားလူမ်ိဳးေတြ ရဲ့အေျခအေနေတြ ျမေလးမ်က္စိထဲျမင္ေယာင္မိတယ္။

အေမ့ကို သူရဲ့ ရင္သားကင္ဆာကေန မကယ္ႏိုင္လို့ သူလဲအသက္ဆုံးတာ ဒီႏွစ္ဆိုရင္ ေလးႏွစ္ရိွျပီ။ သူ့လိုမ်ိဳး ေနာက္ထပ္ အမ်ိဳးသမီးေတြ ဒီေရာဂါနဲ့ ေသတာမ်ိဳးမျဖစ္ေအာင္၊ ျမန္မာႏိုင္ငံသား ဘယ္သူမဆို ဒီဆြီဒင္မွာလိုမ်ိဳး၊ က်န္းမာေရးေစာင့္ေရွာက္မွု အျပည့္အ၀မရတာေတာင္မွ ေစ်းအရမ္းမျကီးေအာင္၊ ျပည္သူေတြက်န္းမာေရးအသိ အလြယ္တကူ ရိွလာေအာင္၊ ျမန္မာျပည္သူျပည္သားေတြရဲ့ ဘ၀ေတြ ဒီထက္ဒီေကာင္းလာေအာင္လုပ္ရမွာ လူ့အသိုင္းအ၀ိုင္း တခုလုံးရဲ့တာ၀န္ပါ။ ျမေလးလည္း တတ္ႏိုင္သမွ်ပါ၀င္ လုပ္ေဆာင္သြား မွာပါ။

၁၄ရက္ေန့ႏို၀င္ဘာလကေန၁၇ ရက္ေန့ႏို၀င္ဘာအထိ လန္ဒန္ကိုသြားလည္တယ္

2009-11-19T13:29:00.006+01:00

ဒုတိယအျကိမ္ေျမာက္လန္ဒန္ခရီး

ေႏြရာသီဇြန္လ၂၂ရက္ေန့တုန္းက လန္ဒန္ကိုပထမဆုံးအျကိမ္ေရာက္ခဲ့တယ္။ အဲဒီတုန္းက ဗမာ့အေရးနဲ့ ပတ္သက္ျပီးလုပ္တဲ့ Forum For Burmese in Europe အစည္းအေ၀းမွာသြားနားေထာင္တာပါ။ အစည္းအေ၀း မွာ လူအနည္းဆံုး၅၀ေလာက္ရိွမယ္ထင္တယ္။ ဒါေပမယ့္ စကားေျပာျဖစ္လိုက္တဲ့ဗမာေတြက နည္းတယ္။

ဒီတေခါက္ေတာ့ လန္ဒန္ကို အလည္သက္သက္ေရာက္ျဖစ္တယ္။ အရင္တေခါက္ကေလွ်ာက္လို့ရထားတဲ့ ဗီဇာက ဒီဇင္ဘာ၃ရက္ေန့ မွာကုန္မွာဆိုေတာ့ ဗီဇာမကုန္ခင္ ေနာက္တေခါက္သြားလိုက္တာပါ (ေပးထားတဲ့ ဗီဇာဖိုးေလးတန္ေအာင္လို့ ဟီး..ဟီး...)။ အစကေတာ့ သြားလို့ရိွရင္ ကြန္ပ်ဴတာမယူသြားဘူးလို့ စဥ္းစားေနတာ။ သြားတဲ့အခ်ိန္က်ေတာ့laptopယူသြား ျဖစ္တယ္။ ေလဆိပ္ေရာက္ေတာ့ ကီလိုပိုေနလို့ 35£ေပးလိုက္ရတယ္ (ႏွေျမာလိုက္တာ)။

လန္ဒန္ေရာက္ျပီးေနာက္တေန့မွာ Amnesty International ကလုပ္တဲ့ Student Conference 2009 မွာ မေ၀ႏွင္းပြင့္သုန္ နဲ့ အန္တီ နီတာေမတို့ ဗမာျပည္အေျကာင္းေျပာတာကို သြားနားေထာင္ျဖစ္တယ္။ အဓိက ကေတာ့ ဗမာႏိုင္ငံေရး အက်ဥ္းသားေတြအေျကာင္းပါ။ အဂၤလန္မွာရိွတဲ့ Universityေပါင္း ၆၅ ခုကေနလာတဲ့ ေက်ာင္းသားေပါင္း ၂၀၀ ေက်ာ္ ေလာက္လာျကတယ္။

ေနာက္တေန့မွာ Burma Campaign UK ရုံးကိုသြားတယ္။ ရုံးက ၀န္ထမ္းႏွစ္ေယာက္က သူတို့ရဲ့အလုပ္ေျကာင္း ေျပာျပတယ္၊ ရွင္းျပတယ္။

ဒီလိုနဲ့ လန္ဒန္မွာေနာက္ထပ္ႏွစ္ရက္ေလာက္ေနျပီး ျပန္ေတာ့မယ့္အခ်ိန္ေရာက္လာတယ္။ ေလဆိပ္ေရာက္လို့ Visa Check လုပ္ေတာ့ Ryanair က ၀န္ထမ္းက ျမေလးရဲ့ Passport Detail မွာ Passport ရဲ့ Place of issue က ဆြီဒင္ဆိုေပမယ့္ Nationality က ဗမာဆိုျပီးေရးထားလို့ သူကမွားတယ္လို့ေျပာတယ္။ Detailမွားတဲ့အတြက္ 40£ ေပးရမယ္လို့သူကေျပာတယ္။ ျမေလးကသူ့ကို ျမေလး ဆြီဒင္ႏိုင္ငံသားမဟုတ္ေသးဘူးလို့ရွင္းျပတယ္။ ဆြီဒင္မွာေနာက္ထပ္ ၂ႏွစ္ေနျပီးမွ အဲဒီမွာႏိုင္ငံသားျဖစ္မယ္လို့ သူ့ကို အျကိမ္ျကိမ္ ေျပာတယ္။ ဒါနဲ့ သူက သူရဲ့အျကီး၀န္းထမ္းကိုဖုန္းဆက္ေမးတယ္။ အက်ိဳးအေၿကာင္းေျပာျပေတာ့ ႏိုင္ငံသားမဟုတ္ေသးတဲ့အတြက္ ေပးစရာမလိုဘူးလို့ေျပာတယ္။ ဒီလိုျပသသနာမ်ိဳး တခါမွ မျကုံဖူးဘူး။ အျပန္ဆိုေတာ့ ဘာမွအခက္အခဲရိွမွာ မဟုတ္ဘူးဆိုျပီးထင္ထားတာ အေတာ္စိတ္ညစ္ဖို့ ေကာင္းတယ္။

ဒါေပမယ့္ ေနာက္ဆုံးေတာ့ ျမေလး ဘာေျကးမွ မေပးရပါဘူး။ သူတို့ကသာ မသိဘဲနဲ့ ဒါကိုျပသသနာလို့ ေျပာလို့ပါ။ ဗမာႏိုင္ငံသားနဲ့ ဆြီဒင္ႏိုင္ငံ ႏွစ္ႏိုင္ငံသားလုပ္လို့ ရမရ (ျမေလး ကေတာ့ အခုအခ်ိန္မွာ မရဘူးလို့ထင္တာဘဲ။)

ျမေလးရဲ့အေတြ့အျကံုကို ေ၀မွ်ခ်င္လို့ Blogမွာေရးလိုက္တာပါ။

ဆြီဒင္ႏိုင္ငံကUniversity ေက်ာင္းသူဘ၀

2009-11-04T23:11:00.008+01:00

ဒီေန့ ေက်ာင္းမွာ အတန္းက မနက္၁၀နာရီမွာစတယ္။ မနက္ေစာေစာ အိမ္မွာ ထမင္းဗူးျပင္ဆင္ျပီး ေက်ာင္းမသြားခင္ ၁နာရီေလာက္ေရကူးကန္မွာေရသြားကူးတယ္။ ေရကူးျပီးေက်ာင္းကိုသြားေတာ့ ႏွင္းစက်ေနတယ္။ ေအးလိုက္တာမွ အတင္းဘဲ (အရမ္းေအးတာကို မုံရြာအသုံးအႏွုန္းနဲ့ေျပာတာ) အပူခ်ိန္က ၂ ဒီဂရီလားဘဲရိွတယ္။ ႏွင္းအမ်ားျကီးေတာ့ မက်ပါဘူး။
ေက်ာင္းမွာ ဆရာစာသင္တာ အကုန္လုံးနားမလည္ဘူး။ ႏုိင္ငံေရးသိပ္ပံ(ျမန္မာစာလုံးဆင့္မေရးႏိုင္တာ သည္းခံျပီးဖတ္ေပးပါ။) ကို အဂၤလိပ္လိုသင္တာေလ။ ႏိုင္ငံေရး နဲ့ ပတ္သက္တဲ့ အသုံးအႏွုန္း၊အဂၤလိပ္စကားလုံးေတြက ခက္တယ္။ လက္ကိုင္သုံး Electronic Dictionaryေလး ရိွထားရင္ ေကာင္းတယ္။ ဒါေပမယ့္ မ၀ယ္ရေသးဘူး။

ဒီဆြီဒင္မွာ ဗမာျပည္ကေက်ာင္းလာတက္တဲ့သူေတြ အရမ္းနည္းတယ္။ ဗမာျပည္သားေတြ ဒီမွာ သိပ္အမ်ားၿကီး မရိွဘူးေလ။ တျခားႏိုင္ငံေတြကေက်ာင္းသားေတြက ျမေလးကို ဘယ္ကလာလဲလို့ေမးျကေတာ့...ဗမာျပည္က လို့ေျပာတဲ့အခါ... တခ်ိဳ့က သူတို့အတြက္ ဗမာျပည္သားကိုေတြ့ဘူးတာ ဒါပထမဆုံးဘဲတဲ့။ အတန္းထဲမွာေတာ့ ႏိုင္ငံအေတာ္မ်ားမ်ားက လာသင္တဲ့ Exchange student ေတြအမ်ားျကီးဘဲ။ Russia, China, US, Britain, France, Germany, Italy, Ireland, Taiwan, Poland, Japan, South Korea, Spain, Sri Lanka, Egypt, Brazil, Kurdistan(Iran part), Ghana, South Africa, Uganda, Eritrea, Sweden စတဲ့ႏိုင္ငံေတြကေပါ့။ ေက်ာင္းသားအကုန္လုံးလာတဲ့ႏိုင္ငံေတြကိုေတာ့ မသိဘူးေလ။ သိတဲ့ႏိုင္ငံေတြကိုဘဲ ေဖာ္ျပတာပါ။ အတန္းမွာ ေက်ာင္းသားအေရအတြက္ စာရင္းက ၉၁ ေယာက္ရိွတယ္။

ဆြီဒင္မွာ ပညာေရးနဲ့ က်န္းမာေရးအတြက္ ပိုက္ဆံအမ်ားၿကီးမကုန္ဘူး။ တျခားႏိုင္ငံကလာတက္တဲ့ေက်ာင္းသား ေတြအတြက္ေရာ ဒီႏိုင္ငံက ေက်ာင္းသားေတြအတြက္ပါ Tuition Feesေပးစရာမလိုဘူး။ Student Union အတြက္ဘဲ ႏွစ္စဥ္ေၿကး ၄၈၀ Kronor (ဆြီဒင္ေငြ) ေပးစရာလိုတယ္။

Lectureသင္တဲ့အခါ Hall ျကီးထဲမွာ Projector နဲ့သင္တယ္။

ဒီမွာက ဆရာသင္ေပးတဲ့ အခ်ိန္သိပ္မမ်ားဘူး။ ကိုယ့္ဘာသာကိုယ္ စာအုပ္ေတြဖတ္ရတယ္။ ကိုယ္သင္တဲ့ ဘာသာအေၿကာင္းေလ့လာရတယ္။ သတင္းေတြဖတ္ရတယ္။ ဗမာျပည္လိုမ်ိဳး က်ဴရွင္ေတြမရိွဘူး။ ေက်ာင္း (University)မွာ ကိုယ္စိတ္၀င္စားတာ(Hobby)နဲ့ ပတ္သက္ျပီးလုပ္လို့ရတဲ့ ေက်ာင္းသားအဖြဲ့ေလးေတြ ရိွတယ္။ ဥပမာ Stockholm Association of International Affairs Amnesty Stockholm University လိုမ်ိဳးေပါ့။ Amnesty Stockholm University ရဲ့Page မွာ ႏိုင္ငံေရးေျကာင့္ေထာင္က်ေနတဲ့ ေက်ာင္းသားေဟာင္း ကိုမ်ိဴးမင္းေဇာ္နဲ့ အျခားႏိုင္ငံေရးအက်ဥ္းသားေတြအတြက္ Campaign လုပ္ၿကတယ္။

ျမေလးေက်ာင္းတက္တဲ့ အေၿကာင္းကို ေျပာျပခ်င္လို့ပါ။ အမ်ားျကီးမေရးေတာ့ဘူး။ စာသြားဖတ္လိုက္ဦးမယ္။

ျမေလး

၂ ႏို၀င္ဘာ ၂၀၀၉

2009-11-03T07:19:00.007+01:00

ဒီေန့ ေက်ာင္းမွာ Part 3: Comparative politics စတယ္။
ေက်ာင္းမွာ ၂ နာရီျပီးေတာ့ သူငယ္ခ်င္းေတြ ေက်ာင္းကကန္တင္းမွာ ထိုင္ျပီး စကားေျပာျဖစ္ၿကတယ္။
rape အေျကာင္း၊ အင္တာနက္ ကpedophileအေျကာင္းေတြ ေျပာျဖစ္ျကတယ္။ ေယာက်္ားေလးသူငယ္ခ်င္းေတြကလည္း မိန္းကေလးေတြနဲ့ ရည္းစားထားတဲ့အေျကာင္းေျပာျကတာေပါ့။ ေန့လယ္ပုိင္းမွာ အိမ္အသစ္အတြက္ အိမ္ယာရုံးကိုသြားတယ္။ ေက်ာင္းသားေဆာင္မွာေျပာင္းရမယ္ေလ။ contractေတြ ဘာေတြလုပ္ျပီးေတာ့ ေျပာင္းရမယ့္ လိပ္စာကိုဘတ္စ္နဲ့သြားတာ ေနရာရွာမေတြ့ဘူး။ ညေနပိုင္းမွာ Stockholm University Amnesty အဖြဲ့ကို ဗမာျပည္အေျကာင္းသြားေျပာျဖစ္တယ္။

ျမန္မာျပည္နဲ့ အင္တာနက္ေခတ္

2009-10-24T09:48:00.007+02:00

အားလုံးပဲေနေကာင္းတယ္ေနာ္
ျမေလးဒီဆြီဒင္ကေက်ာင္းသားအဖြဲ့နဲ့ ပါ၀င္လွုပ္ရွားေနတယ္ဆိုတာ ဘေလာ့ခ္မွာ မေဖာ္ျပရေသးဘူးထင္တယ္။ အဲဒီေက်ာင္းသား အဖြဲ့က ဆီြဒင္ဘာသာစကားနဲ့ဆိုရင္ Socialdemokratiska studenters Burmautskottet လို့ အမည္ရ ပါတယ္။ႏိုင္ငံေရးအျမင္အရဆိုရင္ Socialism ကိုအေျခခံတဲ့ Socialdemocratic Party ပါတီရဲ့ အစိတ္အပိုင္းတခု လည္းျဖစ္ပါတယ္။ Socialdemocratic Partyက ဆြီဒင္မွာ အျကီးဆုံးႏိုင္ငံေရးပါတီေတြ ထဲမွာ တခုအပါအ၀င္ပါ။ Socialdemokratiska studenter ဆိုျပီး ေက်ာင္းသားေတြအတြက္ ပါတီက အဖြဲ့ နာမည္ေပးထားပါတယ္။ ျမန္မာႏိုင္ငံအေရး အတြက္လုပ္တဲ့ ေက်ာင္းသားေတြကေတာ့ Socialdemokratiska studenters Burmautskottetမွာပါ၀င္လွုပ္ရွားျကပါတယ္။

ဒီေက်ာင္းသားအဖြဲ့အေျကာင္း ၂၀၀၇ ခုႏွစ္ ေရြွ၀ါေရာင္ေတာ္လွန္ေရး အခိ်န္ကေနစျပီးသိခဲ့ပါတယ္။ အဲဒီအဖြဲ့မွာ ျမေလး ၂၀၀၈ ခုႏွစ္ကေနစျပီး အဖဲြ့၀င္အျဖစ္ပါ၀င္ခဲ့ပါတယ္။ အခု Socialdemokratiska studenter အဖြဲ့ကေန ထုတ္မယ့္စာေစာင္မွာ ဗမာျပည္အေျကာင္းေရးဖို့ ရိွပါတယ္။ ေခါင္းစဥ္ကေတာ့ ဗမာျပည္က အင္တာနက္ နဲ့လူ့အဖြဲ့အစည္းပါ။ ဗမာျပည္မွာ စာေရး ဆရာေတြ၊ ဘေလာ့ခ္ေရးတဲ့သူေတြ စသည္ျဖင့္ အဖမ္းခံရတာေတြ စတဲ့ သတင္းေတြျကားရပါတယ္။ ဒါေပမယ့္ ဒီလို အင္တာနက္ ေတြမွာ ဥပမာအားျဖင့္facebook တို့ blogg တို့ twitter ုတို့ မွာ ဘယ္ေလာက္အထိ ကိုယ့္အထင္အျမင္ အယူအဆကို ေဖာ္ျပႏိုင္သလဲ။ ကိုယ့္ရဲ့ အထင္အျမင္၊ အယူအဆကို ေရးတဲ့သူတိုင္း အဖမ္းခံရတာဘဲလား။ နအဖက ဘယ္ေလာက္အထိ ထိန္းခ်ဳပ္ႏိုင္သလဲ။ ရိွရိွသမွ်ေသာ အီးေမးလ္ေတြ၊ ၀တ္ဘ္ဆိုက္ဒ္ ေတြကို ပိတ္ႏိုင္သလား ၊လိုက္စစ္ႏိုင္သလား။

အခုဆိုရင္ဗမာျပည္ကမေလးရဲ့သူငယ္ခ်င္းေတြအေတာ္မ်ားမ်ား အင္တာနက္ေတြသုံးလာတာေတြ့ရပါတယ္။ ဒါေပမယ့္ သူတို့နဲ့ ခ်က္တင္မွာ စကားေျပာရင္ ႏိုင္ငံေရးအေျကာင္းေတြကို သိပ္မေျပာပါဘူး။ သူတို့ရဲ့ လုံျခဳံေရး အေျခအေနကို စိုးရိမ္တာေျကာင့္ပါ။ ဒါေပမယ့္ ဒီလုံျခဳံေရး နဲ့ ပတ္သက္တဲ့ အေျကာင္းအရာဟာ အခုအခ်ိန္မွာ လူေတြရဲ့ စိတ္ထဲမွာ ဘယ္ေလာက္အထိစိုးရိမ္ျကလဲ။ ျမေလးလိုမ်ိဳး ဗမာျပည္ ျပင္ပေရာက္ေနတဲ့ သူေတြနဲ့ ဆက္သြယ္တဲ့အခါမွာ ႏိုင္ငံေရးအေျကာင္းေျပာရင္ ဗမာျပည္ကသူေတြ စိတ္ထဲမွာ ဘယ္လိုခံစားရလဲ။ ကိုယ့္လုံျခဳံေရးအတြက္ စိုးရိမ္ရလား။ ဘယ္ေလာက္အထိစိုးရိမ္ရလဲ။ အခ်ိန္တိုင္းဘဲစိုးရိမ္ေနရတာလား။

ဗမာႏိုင္ငံမွာ ႏိုင္ငံေရးဟာ လူေတြအတြက္ စိတ္၀င္စားစရာေကာင္းတဲ့ အေျကာင္းအရာလား။ ႏိုင္ငံေရးကို လူေတြ ဘယ္ေလာက္ လစ္လ်ွဴရွုျကသလဲ(ငါတို့ဘာမွ မလုပ္ႏိုင္ဘူး၊ ဘာလုပ္လုပ္ အေျခအေနက မေျပာင္းလဲပါဘူးလို့ ထင္ျကသလို)။

ေမးခြန္းေတြက အမ်ားျကီးပါဘဲ။ အားလုံးက ႏိုင္ငံေရးနဲ့ဘဲပတ္သက္ေနပါတယ္။ ဗမာျပည္က လူေတြ commentေပးဖို့ အခက္အခဲ ရိွတာ ျမေလး သိပါတယ္။ commentေပးႏိုင္ခဲ့မယ္ဆိုရင္လည္း ေကာင္းပါတယ္။ ဗမာလူမ်ိဳးေတြ (တိုင္းရင္းသားအပါအ၀င္၊ ဗမာျပည္တြင္းကဘဲျဖစ္ျဖစ္၊ ျပည္ပကဘဲျဖစ္ျဖစ္) comment ေပးႏိုင္ပါတယ္။ ပါ၀င္ေဆြးေႏြးႏိုင္ျကပါတယ္။

ျမေလး

Photo is used from http://www.internationalpen.org.uk/go/centres

သစ္ရြက္ကေလးေတြ

2009-10-04T20:30:00.003+02:00

IKEAမွာ ဒီေန့ေစ်းသြား၀ယ္ေတာ့ သစ္ပင္ကေလးတစ္ပင္ပါ၀ယ္လာခဲ့တယ္။
စိတ္ၿကည္လင္ေအာင္လို့ပါ။

ေအာက္တိုဘာ(၄)ရက္ေန့

2009-10-04T20:06:00.015+02:00

ေအာက္တိုဘာလ၀င္တာနဲ့ဆြီဒင္က ရာသီဥတုကလည္း ခ်က္ခ်င္းပဲေအးလာတယ္။မေရာက္ခ်င္တဲ့ ေဆာင္းရာသီကိုလည္း ေရွာင္လို့မရဘူး။ ဒီဆြီဒင္က ေဆာင္းရာသီက အရမ္းစိတ္ညစ္စရာေကာင္းတယ္။
ေအးလာရင္တုန္ေနေအာင္ေအးတယ္။ မိုးရြာရင္ ေလကအရမ္းတိုက္ေတာ့ စိမ့္ေနေအာင္ေအးတယ္။ ဘယ္ႏိုင္ငံက အေအးမ်ိဳးမွ ဆြီဒင္က အေအးေလာက္ မမွီႏိုင္ဘူးထင္တယ္။

သစ္ရြက္ေလးေတြလည္း အေရာင္ေျပာင္းလို့... လြမ္းေဆြးဖြယ္ေပါ့...
ဓာတ္ပုံေလးကို လမ္းထြက္ေလ်ွာက္ရင္းနဲ့သစ္ရြက္ေလးေတြ အေရာင္ေျပာင္းတာေတြ့လို့ ရိုက္ခဲ့တာပါ။ မိုဘိုင္းဖုန္းကေနရိုက္တာဆိုေတာ့ သိပ္မေကာင္းဘူး။ သစ္ရြက္ေတြ...စိမ္းရာကေနနီ...နီရာကေန၀ါလာျကတယ္။
ဒီဆြီဒင္ကေဆာင္းရာသီက လူ့ရဲ့စိတ္ကိုညစ္ညဴးေစတယ္။ စိတ္ျကည္လင္တဲ့ေန့ဆိုတာရွားတယ္။ တေဆာင္းလုံး ေနေရာင္ကို မျမင္ရဘူးေလ။

အိမ္ကိုသတိရလို့ အိမ္ကိုဖုန္းဆက္မယ္ဆိုေတာ့လည္း....။ ဖုန္းဆက္တုိင္း အိမ္ကလူေတြကို ေနေကာင္းလား က်န္းမာလား...အဆင္ေျပလားဆိုတာေတြေမးတာကလြဲလို့ အေထြအထူးေျပာစရာမရိွလို့ မဆက္ေတာ့ဘူး။ ဒါေျကာင္း ဘေလာ့ခ္ မွာလာေရးရင္း အလြမ္းေျဖလိုက္တာ။

ျမန္မာျပည္ကလူေတြ သီတင္းကြ်တ္မွာ စိတ္ေရာကိုယ္ပါ က်န္းမာခ်မ္းသာျကပါေစ။

သတိရတယ္၊၀မ္းနည္းတယ္

2009-09-22T20:45:00.006+02:00

စက္တင္ဘာ၂၂ရက္ေန့။ဒီေန့ Stockholmမွာရာသီဥတုမေကာင္းဘူး။ ရာသီဥတုကမေကာင္းဘူး။ လူကေတာ့ေနေကာင္းပါတယ္။ စိတ္ကေတာ့သိပ္မေကာင္းဘူး။၀မ္းနည္းတယ္။သတိရတယ္။ ေရဒီယိုနားေထာင္၊ သတင္းဖတ္လိုက္တိုင္း ျမန္မာျပည္နဲ့ပတ္သက္ရင္၀မ္းသာစရာ သတင္းဆိုတာမရိွပါဘူး။ ဗမာျပည္အိမ္ကို ဘယ္ေတာ့ျပန္ႏိုင္မလဲဘဲစဥ္းစားေနတယ္။ ေႏြးေႏြးေထြးေထြးရိွတဲ့အိမ္ကို ဘယ္ေတာ့ျပန္ရမွာပါလိမ့္... ေတြးတိုင္းမ်က္ရည္မက်ေအာင္ၿကိုးစားရတယ္... ကိုယ့္ထက္ ဘ၀အေျခအေနဆိုးတဲ့သူေတြ တပုံျကီးပဲေလ... သူတို့ ေနရာမွာျမေလးသာဆိုရင္ခံႏိုင္မလား... ျမေလးက ထမင္းငတ္ေနတာလဲမဟုတ္ဘူး...ရန္သူေတြရန္ကေနထြက္ေျပး တိမ္းေရွာင္ေနရတဲ့ သူလည္း မဟုတ္ဘူး...ေက်ာင္းမသြားႏိုင္...စာမသင္ႏုိင္တဲ့ဘ၀လည္းမဟုတ္ဘူး...စသည္ျဖင့္ ကိုယ့္ကိုယ္ကိုႏွစ္သိမ့္ပါတယ္။ အိမ္အေျကာင္း၊ ဗမာျပည္အေျကာင္း မေတြးတဲ့ေန့မရိွပါဘူး။ အိမ္ကိုလြမ္းတိုင္း... ကိုယ့္စိတ္ကိုခိုင္ေအာင္ေနပါတယ္...ဒါေပမယ့္လည္း အျမဲတမ္းေတာ့စိတ္ကမခံႏိုင္ဘူး။ ၀မ္းနည္းတယ္။ ၀မ္းနည္း တယ္။ ျမေလးဒီမွာေနတုန္းတတ္ႏိုင္သမွ်ျကိုးစားျပီး ဗမာျပည္အတြက္ လွုပ္ရွားမွုေတြမွာပါ၀င္လွုပ္ရွား တယ္။ တတ္ႏိုင္သမ်ွစိတ္ကို ရွင္းရွင္းလင္းလင္းထားျပီး လူေတြနဲ့ သြားလာဆက္ဆံတယ္။ အမုန္းတရား နည္းသမ်ွနည္းေအာင္ ျကိုးစားတယ္။ လူဘ၀က တိုတယ္ေလ။ လူဆိုတာ ဘယ္ေန့ ဘယ္အခ်ိန္မွာ ဘာေရာဂါနဲ့ ေသမလဲဆို ဘယ္သူကမွ မေျပာႏိုင္ဘူး။

အေမ့ကိုသတိရတယ္....

အားလုံးဘဲ ေဘးဘရာေ၀းကြာလို့ စိတ္ခ်မ္းသာျကပါေစ...

ျမေလး

စက္တင္ဘာ ၂၂ (၂၀၀၉)

2009-09-22T19:43:00.009+02:00

bloggမွာ မေရးရတာျကာျပီ။ ျမေလးေက်ာင္းစာေတြနဲ့လုံးပန္းေနရလို့ပါ။ စက္တင္ဘာ၁၄ရက္ေန့ကေန၁၇ရက္ေန့အထိ Czech Republic ႏိုင္ငံPrague ျမိဳ့မွာ Burma Center Prague ကေနဦးစီးလုပ္တဲ့conferenceကိုသြားနားေထာင္တယ္ေလ။ လာတက္တဲ့သူေတြကလူျကီးေတြပါဘဲ။ျမေလးကေတာ့Swedish Socialdemocratic Students' Burma Groupအဖြဲ့၀င္အေနနဲ့သြားေလ့လာနားေထာင္တာပါ။အေတာ္ေလးကိုအက်ိဳးရိွပါတယ္။ျမန္မာ(ဗမာ)ျပည္နဲ့ပတ္သက္ျပီးလွုပ္ရွားေနတဲ့ အဖြဲ့အမိ်ဳးမ်ိဳးကလူေတြနဲ့ေတြ့ခြင့္ရတယ္ေလ။ပထမရက္(၁၅ စက္တင္ဘာ)ကေတာ့တကယ့္ကိုလူျကီးေတြဘဲတက္တာေပါ့။ Czech Republic ရဲ့Foreign Ministry, Asia Department ကလူျကီးေရာ၊ဆြီဒစ္ရွ္Ambassadorေရာစသည္ျဖင့္လူျကီးေတြ တက္ျကတယ္။အဲဒီေန့စကားေျပာတဲ့အထဲမွာ ျမေလး ေလးစားရတဲ့ မဇိုရာဖန္းလဲပါတယ္။ အျခားေဆြးေႏြးခ်က္ေတြကေတာ့ ၂၀၁၀ ေရြးေကာက္ပြဲအေျကာင္း၊Sanction၊Arms Embargo စတဲ့ေခါင္းစဥ္ေတြေဆြးေႏြးျကပါတယ္။ ဒုတိယရက္မွာေတာ့ အစည္းအေ၀းလာတဲ့သူက ပထမရက္ထက္ပိုနည္းပါတယ္။ ျမန္မာ(ဗမာ)လူမ်ိဳးေတြအတြက္ပဲဆိုေတာ့။ ျမန္မာျပည္ကေနအစည္းေ၀း လာတက္တဲ့ဦးေလးႏွစ္ေယာက္ကလည္းသူတို့ရဲ့အေတြ့အျကံုေတြနဲ့၊အေတြးအျမင္ေတြကိုေျပာျပတာလဲစိတ္၀င္စားဖို့ေကာင္းတယ္။ ျမေလး ဓာတ္ပုံေတြကို facebook ေပၚမွာတင္ထားတယ္။ ျပန္တဲ့ရက္(၁၇ရက္ေန့)မွာေတာ့ ေလဆိပ္မသြားခင္ အသိတခ်ိဳ့ဆီကို Post cardေလးေတြပို့လိုက္တယ္။

အားလုံးပဲစိတ္ေရာကိုယ္ပါ က်န္းမာ၊ခ်မ္းသာျကပါေစလို့

ဲျမေလး

2009-09-08T08:20:00.002+02:00

ဟဲလို
အားလုံးပဲမဂၤလာပါ။ ဒါျမေလးပထမဆုံး blogg မွာ ျမန္မာလိုေရးတာပါ။ ကိုယ့္ဘာသာစကားနဲ့ဆိုရင္ ပိုျပိးေရးလို့ေကာင္းမလားလို့။ ျမေလးဒီStockholmမွာေက်ာင္းတက္ေနတုန္းလုပ္ျဖစ္တဲ့အရာေလးေတြ၊အေတြ့ အျကဳံေလးေတြကိုေရးမလားလို့။

မေန့က(စက္တင္ဘာ၇-ရက္ေန့)က ျမေလးStockholm Universityမွာ lectureရိွလို့သြားတယ္။lectureက ေပးထားတဲ့အခ်ိန္ဇယားအရဆိုရင္ေန့လည္ ၁-နာရီမွာပါ။ ျမေလးကေက်ာင္းကို ၁၁နာရီေလာက္ေရာက္ သြားတယ္။ေက်ာင္းေရာက္ေတာ့ သယ္လာတဲ့ကိုယ့္laptopနဲ့အင္တာနက္သုံးေနတုန္း Mondo(ျမေလးတို့ရဲ့ ႏိုင္ငံေရးသိပ္ပံ Political Science)ေက်ာင္းသားေတြေရာ၊ ဆရာေတြေရာသုံးတဲ့ websiteမွာlectureအခ်ိန္ကို ေနာက္ေန့ကို ေရြွ့လိုက္တယ္ဆိုတဲ့ ေျကျငာစာေတြ့လိုက္တယ္။ ေက်ာင္းေရာက္ေနေပမယ့္ အဲဒီေန့ကစာ မဖတ္ျဖစ္လိုက္ဘူး။ ေက်ာင္းမွာက ကိုယ့္ဘာသာကိုယ္စာဖတ္ရတာမ်ားတယ္။ေက်ာင္းlibrary မွာကတိတ္တိတ္ ဆိတ္ဆိတ္နဲ့စာဖတ္တဲ့ေနရာေတြရိွတယ္။ မေန့ကေတာ့ေက်ာင္းမွာscanner နဲ့ libraryမွာငွားထားတဲ့စာအုပ္ထဲ ကဖတ္စရာေတြကို scanလုပ္တယ္။ စာေတာ့မဖတ္ျဖစ္လိုက္ဘူး။ ေက်ာင္းက တျခားဘာသာရင္ဌာနေတြေရွ့ ျဖတ္ေလွ်ာက္ရင္းနဲ့ အခန္းေျကျငာတစ္ခုေတြ့ေတာ့ ဖုန္းဆက္ျကည့္တယ္ အခန္းခက Swedish Kronor(SEK) ၂၀၀၀ တဲ့(ေရ၊မီးအပါအ၀င္)၊အင္တာနက္မပါဘူး။ အခန္းရွင္ကလည္းတေက်ာင္းထဲကေက်ာင္းသူဘဲ။

ျမေလးအခုေနတဲ့ေနရာက ေက်ာင္းကေန တနာရီျကာတယ္။Hondurasႏိုင္ငံကမိသားစုတခုဆီကေန အိပ္ခန္းတခန္းစာေပးျပီးေနတာေလ။အင္တာနက္လည္းပါတယ္။တလကို ၂၅၀၀(SEK) ေပးရတယ္။ ေျကျငာထဲကအခန္းက ေက်ာင္းနဲ့ပိုနီးတယ္။ အတူေနရမယ့္သူကလည္း ေက်ာင္းသူဘဲဆိုေတာ့ ပိုအဆင္ေျပ တာေပ့ါ။ သူက အသက္၂၈ႏွစ္အရြယ္ရိွျပီ။ အေဖက အိႏိယက၊ အေမက ဖင္လန္ကတဲ့။ သူ့ကိုျကည့္ရတာ သေဘာေကာင္းပုံရပါတယ္။

ဒီတပတ္အတြင္းမွာဘဲ အဲဒီအခန္းကိုေျပာင္းျဖစ္မယ္ထင္တယ္။

Back to my blogg

2009-09-07T15:11:00.003+02:00

Hi to All,
I am writing on my blogg again. Not writing on my blogg doesn't mean that I am not active in politics for Burma or activities for Burma. I have been using facebook a lot and
I put my photoes there. So you can go and take a look at my photoes about the activities.

I am now studying political science course in Stockholm University. It's quite a lot of reading. And the English is much advance in the litterature books.
For the 1st part of the course, we have to study 'political theories'. The books are:
'Power: A Radical View' of 'Steven Luke'.
'Contemporary political theory' of 'Colin Farrelly'
'Issues in Political Theory' of 'Catriona McKinnon'

Burma VJ;Reporting from a Closed Country

2009-01-27T23:23:00.004+01:00

On the way to the cinema,as I sat on the tram I felt nervous about what will be in the film. I arrived early at the cinema to meet Marie. We hug and sat together. She asked about how I have been doing, studies etc We talked about this and that. She descriebed some film she had seen. Two films were about Afganistan. After that she also ask about what I am thinking for my future. I told her that I would study here and would work back in Asia. I don't belong here. This is like another world to me. Asia,specifically Burma is the place I feel like home. I wonder why I am born there. Can a person choose which country he or she will be born?Why am I born in Burma?Because I feel it like home and at the same time running from the country is like to get away from a cage, a cage with hunger,poverty, no freedom,no rights.

After sitting in the cafe, we started to see people entering the cinema as the film time is near. I get in and took seat.At the time when all the people have got seats, and when the film is about to start, I look back to the crowd of people. Well, nearly every seat is taken. I feel good that there are many people who comes and see the documentry film about Burma. This way people around the world will get to know more about Burma.

While seeing the film, I felt like I was in Rangoon for a while. I felt like I was in the protest in Rangoon. I hear the crowd praying, shouting,clapping to show that they support the protesters . People run and hide from the guns. The guns,the green military suited people, they are not to protect their own people. They are to shoot their own people. They are terrible, brainless, inhumane.

Free Burma!

Link to the documentary film about Burma 'Burma VJ;Reporting from a Closed Country'

Dreams about home

2009-01-21T13:50:00.002+01:00

Have been dreaming much about home in Burma. My burmese friends from high school were also in the dream. Under beautiful sunshine we meet again together. They said, 'Why have you gone for a long time? Where have you been?' I didn't answer (as far as I remember). I can meet my friends in the dream although I cannot in reality.

Well, I miss my home. It's been almost 3 years to be away from home. My grandmother is very sick, I don't know if I have a chance to see her before she dies. Well, I have only grandmothers left from both of my parents side. I don't know how other relatives have been in Burma ,brother, cousins,uncles,aunts and so on. I want to meet them again with no worries.

If I am back in Burma,I want to visit monasteries. I like going to meditation center. I'd like to visit pagodas in different parts of Burma (I have never been all the famous pagodas).
Oh... what a longing. I miss sweating under the sun shine. I miss going up beautiful mountains. I miss natural flowing rivers. huu...I hope I can make a visit at least once back to my home country.

Intervju

2008-02-04T14:22:00.001+01:00

Jag gjorde en intervju med en svensk tjej via email. Och frågorna och svar är...

1. När kom du till Sverige och varför?
Svar: september2006,Minp pappa är en politik aktivist. Man har ingen frihet där till example studera,jobbar...allting

2. Kan du berätta lite om din bakgrund? Uppfostran etc.
Svar: Jag är född i Taunggyi,Burma. När jag var 7månader gammal lämnade min pappa eftersom det var den storsta demonstration i 1988 var tusentals skadades. Han kan aldrig åka tillbaka till Burma så jag hade aldrig sett min pappa tills jag åkte ut ur Burma.Mina föräldrar och min morfar och mormor känner jätte mycket folk både i min hemstad och i mitt hemland .Efter det att min pappa lämnade tog min mammas föräldrar hand om mig och mina syskonen.

3. Hur försörjde sig din familj?
Svar: Fastän mina föräldrar var bildad som advokater jobbade de som privata lärare. Man tjänar inte så mycket när man jobbar som en advokat och det är komplicerad i politik eller det finns inget frihet på jobbet. De hade många elever i Taunggyi. När min mamma försörjde oss ensam jobbade hon som en private lärare på engelska och matte. Men hon jobbade också som en privat hus försäljare.

4. Hur ser skolsystemet ut i Burma?, gick du i skolan?
Svar: Det kostar. Alla barn i Burma kan inte går i skolan. I skolan det finns diskriminering. Det finns privata klasser som eleverna måste gå i. De kostar mycket. Om man går inte i private klasser är det svårt för oss att göra läxor eller förbereda för prov. Skolsystemet är dålig. I skolan måste alla läsa högt tillsammans när man läser t ex. en text. Man måste vara memorera eller härma frågor och svar som läraren ger oss. I Burma har vi nite elektricitet(el) 24 timmar. Och vi kan inte använda dator i skolan. Faciliteter för t.ex i laboratorier räcker inte för elever.

5. Vad tycker du om landets regim?
Svar: Alla vill inte har militär regim. Det är sedan 1962 att människor lider, generation från generation. Det var 1988 demonstrationen när jag föds, min pappa lämnade landet. Jag vet hur det är att leva utan pappa. När demonstration händer igen jag vill inte att barnen som föds denna gång levar och växer upp och blir som mig utan pappa eller mamma eller båda föräldrar.

6. Pratar man öppet om juntan? och hur ställer sig folket i Burma till militärregimen?
Svar: Det är inte alla människor som vågar prata öppet. Man kanske vågar prata hemma.

7. Styrdes din vardag av juntan? Får man tillexempel gå hem till en kompis efter skolan?
Svar: Nej, den var inte styrdes av juntan. När jag bodde i Burma säkerhet är inte så sträng som nu (efter aug,sep 2007).

8. Är det många som har tillgång till mobiltelefon och tillgång till Internet?
Svar: Nej, bara några. Jag även hade aldrig sett hur mobiltelefon sag när jag bodde i Burma.

2008 Jan 23

2008-01-23T20:28:00.000+01:00

School had begun 2 weeks ago. Made a speaking test in SFI(Svenska för invandrare- Swedish for immigrants)! I made quite well. Last week 16 Jan 2008 we started teaching (samhällskunskap-socialogy)! Ohh, teacher ask firstly about democracy. Other students can answer quite much about Swedish politics! I couldn't answer as much as them. I still need to read what democracy is and much more about politics.
I am now living in a better place where people have rights to expression. But I still am afraid. Sometimes I dare not say what I think, I dare not show my opinion. Maybe it's because of the environment I grew up.

Today I got an email from a friend from Burma! It had been a long time that I haven't heard from her. Oh I was glad to read her mail. It's not very often that she use internet. It's expensive to use. We don't have internet at home in Burma. We had to go to use it in internet-cafe and it costs. She asked me to give advice for her. She doesn't know what to do after the university. I couldn't give any advice for her. It's nearly every students who feels like her. Many students dream to study abroad. But it's not every student who can afford.

(Livet i Burma)En artikel från Stallarholmsskolans Magazinet

2008-01-18T20:45:00.000+01:00

Jag fick tag med några från Stallarholmsskolan
och berättade om mitt liv och livet i Burma.

Hela Artikeln är

Livet i Burma
Hallå Burma-
vad är det som händer?
Det har hänt så mycket i Burma,det har varit demonstrationer och allt! Förut sa de mycket på nyheterna men nu är det HELT tyst. Vi beslöt oss för att försöka kontakta någon i Burma.
I Burma, som är ett grannland till Thailand, har munkarna demonstrerat. Det slogs ner av militärerna men sen kom munkarna tillbaka och började demonstrera igen. De demonstrerar för att de har en diktator, de får inte tänka själva! Vi ville veta mera så vi bestämde oss för att försöka hitta någon i Burma som kunde berätta.
Vi gick in på Google och sökte på burma+blogg och valde den första bloggen vi hittade och fick lite införmation om Burma. När vi kollade lite mer på sidan hittade vi namnet på en tjej som kommer från Burma och precis flyttat hit för ett år sen. Hon känner säkert någon i Burma som vet något, tänkte vi, så vi skickade ett mail till henne. Här är e-mailet:

Hejsan Mya Lay!
Vi jobbar med ungdomstidningen Magazinet på Stallarholmsskolan som ligger en bit utanför Stockholm. Vi försöker få mailkontakt med någon ungdom i Burma som kan berätta vad som händer där. Du kanske kan ge oss lite information också ifall du vill,det skulle vara jättebra det med. Skulle du kunna hjälpa till och kanske berätta om ditt liv därnere till förra året när du flyttade hit till Sverige? Vi skulle bli väldigt tacksamma! Svara så fort du kan! Från Emma och Ronja.
PS. Bli inte rädd för oss,vi är två snälla fjortisar! Skicka till oss båda så att i allafall en av oss får mejlet!

Vi fick svar av henne efter en dag. Det här är svaret:

Jag flyttade hit för ett år sen och kan mycket svenska redan. Min pappa bor kvar och jobbar i Burma ännu. Han jobbar i Mae Sot, vid gränsen mellan Thai och Burma. Min mamma dog i bröstcance år 2006. Jag har fem syskon men min ena syster dog när hon var 16 år eftersom hoh hade en hjärtattack när hon föddes. Dom har ingen bra medicin i Burma. Det är väldigt dyrt att gå till vårdcentraler i Burma. Sen har jag tre bröder. Nu bor den äldsta kvar i Burma,en bror bor i Göteborg och en i USA.
Skolsystemet är dåligt i Burma. Alla gick inte i skolan i Burma, eller kunde inte. I skolan finns det diskriminering. Det finns privata klasser som eleverna måste gå i och det kostar mycket att gå i skolan. I skolan måste man alla läsa högt tillsammans när man t.ex. läser en text. Man måste memorera eller härma frågor och svar som läraren säger. I Burma har dom ingen elektricitet. Och man kan inte använda datorer i skolan.

Vi blev väldigt ledsna av att läsa om det som hade hänt med hennes familj. Det svåra är att hon inte kan kontakta sin pappa som är kvar i Burma. Hon har aldrig sett eller träffat sin pappa sen hon kom till Sverige. Han bodde utanför Burma och hon i Burma så dom träffades aldrig så ofta. Hennes pappa är en politisk aktivist och får inte prata i telefon. Det är en sträng säkerhet från militärregimen. Man kan hamna i fängelse om man gör något som handlar om politik.
Det verkade också vara svårt och tungt i skolan i Burma. Så man ska nog inte klaga nog inte klaga på dom vi har i Sverige. Efter att ha läst hennes brev så visste vi en hel del om Burma, hur är där och vad som har hänt med hennes familje under åren. Vi tycker att det är väldigt dåligt i Burma just nu och hoppas att det blir bättre med tiden.
Vi skickade ett till brev till henne med fler frågor och hon var lika snabb på att svara som förra gången.

Hej igen Mya Lay Tin,
Vi är väldigt tacksamma över mejlet men vi undrar om du kan svara på frågorna här nedan. Vi har deadline om två veckor från och med nu så skulle du kunna svara så fort som möjligt? Tack på förhand!
-Hur var det i Burma?
-När exakt flyttade du hit? Vilket datum?
-Hur kom du till Sverige? Varför kom du hit och inte åkte med din bror till USA?
-Kan du prata med din bror i Burma?
-Håller du kontakten med din bror i Burma och han i USA?
Bor du med din tredje bror i Göteborg?

Under praoveckan fick vi ett till mejl från Mya Lay Tin! Så här svarade hon:

Livet i Burma är mycket svårt. Allting är dyrt och komplicerat! Det är svårt att tjäna pengar som vanligt folk. De grupper som känner militärer är rika och behöver därför inte jobba lika hårt som vi. Vi har inte likadana tidningar som ni, man får inte skriva vad man vill i Burma.
När jag gick i grundskolan fick jag första pris i en tävling som gick ut på att skriva en uppsats om FN. När jag skrev uppsatsen refererade jag till en gammal bok som min mormor lånat av en kompis som en gång var lärare. Nästa år,2004, valdes jag ut i en tävling (Asean-Japan Student Exchange Program). Personal från SPDC kom hem till mig och frågade om min biografi när jag skulle åka till Japan och bo med en värdfamilj för att få erfarenhet av japansk studentliv. Men programmet blev inställt eftersom burmeser i Japan demonstrerade medan generalen Khin Nyunt besökte landet.

När jag åkte till Thailand med min mamma som led av bröstcancer för att få en läkarundersökning, träffade jag min pappa för första gången. Vi åkte tillbaka till Burma utan att få läkarundersökning eftersom det tog så lång tid i Bangkok. Min mamma dog i januari 2006 i Burma. Sedan åkte jag till Thailand och stannade där ända tills jag tills jag fick tillstånd att flytta till Sverige.

Den 21 september 2006 flyttade jag till Sverige. En av mina bröder bor också i Göteborg men vi bor inte tillsammans. Eftersom det är svårt att få tillstånd att flytta till USA åker jag inte dit. Jag håller fortfarande kontakten med min bror i USA förstås, och så kan jag prata med min bror som bor i Burma men jag får inte prata om politik då.

Texten skrivet av: Emma Lindell, Ronja Carlsson
Källa: Stallarholmsskolan Magazinet Nr.38-December 2007

Democratic Voice of Burma: Photo (English) Page

2007-09-26T16:55:00.000+02:00

Democratic Voice of Burma: Photo (English) Page

Fifth day of monks protest in Burma

2007-09-23T05:26:00.001+02:00

Fifth day of the monks protest!!!
What's new?
Daw Suu appearance at protest march

The detained Burmese opposition leader, Aung San Suu Kyi, has met and prayed with Buddhist monks on the fifth day of the street protests they've been leading.

Her appearance gives additional authority to the demonstrations, which the BBC correspondent in the region says are the most serious challenge Burma's military rulers have faced in nearly two decades.

The Monks Alliance has issued a statement calling on all citizens to join the monks in banishing what it called an evil dictatorship and enemy of the people.

They've asked supporters to pray in the doorways of their houses on Sunday.

Democratic Voice of Burma: Photo (English) Page

2007-09-21T20:28:00.000+02:00

Democratic Voice of Burma: Photo (English) Page

burmese monks protest continues

2007-09-21T20:06:00.000+02:00

4th day that monks continue protest in Burma in the rain. I really really admire them...

Hope they won't get hurt by the world's most terrible military junta!!!

If you want to watch in video all the protests go here http://dvb.cachefly.net/tv/all/monks19.wmv

http://dvb.cachefly.net/tv/all/monk20sept.wmv

http://dvb.cachefly.net/tv/all/monks01.wmv

http://dvb.cachefly.net/tv/all/monks.wmv

I WANT THE WORLD TO KNOW WHAT'S HAPPENING IN burma!!!

2007-09-20T07:09:00.000+02:00

The United Nations Security Council will receive a briefing about Burma today from the Secretary-General's Special Advisor on Burma, Mr Ibrahim Gambari.

Mr Gambari is expected to brief his recent activities under the Secretary-General's good offices role and the latest developments in Burma.

The international community has also expressed concern about the latest situation in Burma as the authorities harassed the fuel price protestors, including Buddhist monks.

China, one of the Burma's major allies, has recently called on the millitary government to pursue the democracy process and to restore internal stability.

Mr Gambari is likely to visit Burma in mid-October.

Monks protest inside Burma (20Sep2007thursdaymorning)

2007-09-20T07:00:00.000+02:00

Burmese monks continue protest

Thousands of Buddhist monks dressed in crimson and orange robes have marched in cities across Burma, in the third straight day of protests against the military government.

In the western port of Sittwe, one thousand monks demanded the release of several colleagues arrested the day before, when security forces fired warning shots and used tear gas to break up a march.

There were also large protests in Burma's two biggest cities, Mandalay and Rangoon.

The BBC South-East Asia correspondent says in a country where dissent is not tolerated, the monks' protest poses a formidable challenge to the authority of the Burmese military.

Protest in Stockholm 3 Sep 2007

2007-09-08T10:24:00.001+02:00

We, burmese in Sweden made a protest in Stockhlom about over 30 burmese people. I also took part in it although I have school. I helped them to hand out some information about Burma to some tourists and Swedish people who are interested about our country. Some of them have already known about Burma and they came to discuss with me. Starting from the King's palace our group walked to Europian Commision. The group went back to the downtown. We stopped around 15.30. It was a great experience for me as this is the 1st time for me to protest!!!!
('Nationell försoning och fridfull övergång till democrati i Burma' = 'For national reconciliation and peaceful transition to Democracy in Burma')